I somras hade vi en målare som skulle hjälpa oss med att måla om våran stuga. Det var varmt och jag förstod att det var lite jobbigt för honom, men han verkade inte vilja ge upp. Plötsligt, när jag är på väg till honom med ett glas saft, ser jag hur han liksom sjunker ihop och faller som en trasdocka ned för stegen. Jag tänkte att han fått värmeslag eller något så jag rusade fram med vattnet för att stänka i ansiktet på honom. Samtidigt som jag kommer fram till honom hör jag hur min ena granne kommer springande och kastar sig ned bredvid oss. han slet upp målarens skjorta och kände efter både puls och andning. Han tittade på mig och frågade om jag kunde HLR.
När min granne förstod att jag inte visste sade han lugnt till mig att hämta hans hjärtstartare som han hade i bagaget på sin bil. Jag sprang! När jag kom tillbaka höll han fortfarande på med konstgjord andning och pumpade på bröstkorgen. Han sade till mig att ringa en ambulans, samtidigt som han började placera ut klisterlappar med sladdar på målarens överkropp. Maskinen talade om hela tiden vad som skulle göras, och medan min granne hjälpte målaren sprang jag för att möta ambulansen. Målaren klarade livhanken och det är bara tack vare att min granne tänkte snabbt och var effektiv. Utan honom och hans hjärtstartare hade det aldrig gått vägen. Han är min hjälte!